Äntligen...

....har vintern kommit till oss. Jag till hör den lilla skaran som välkomnar den lilla snön som kommit. När man ser hur glada hundarna blir för lite snö smitar det av sig på mig. I går hadde vi snö storm och vi var förbereda på att bli insnöade för första gången men så blev det inte, lite snopet. Men snön vräkte ner och det stormade, då mös vi inne framför kaminen och det var så mysigt. På kvällen var vi hos min kusin på påsk midag mums.

Kl 2 i natt började Diva att kräkas och håller på i nu. Men det känns som det börjar avta. Hoppas det för annars blir jag rejält orolig.

I dag skiner solen och snön liger vit på åkrarna här om kring. Så då gäller det att passa på att plocka fram skidorna. Man vet ju inte när man får chansen näsata gång.

Innan ni nu tittar på bilderna och filmen så skall ni veta att förutsättningarna inte är de bästa.

Snön täcker inte helt, skidorna år gamla och omodärna, jag har nog åkt smanlagt 10 gr i hela mitt liv men skam den som ger sig.

Håll till godo och det är tillåtet att skratta det bjuder jag på.

Inne på gårdsplanen täcker inte snön marken helt men vad gör det. Ayla undrar vad deras knasiga matte nu hittat på.

Gizmo som inte lämnar matte följde med hela rundan. Han är så duktig min lille kille.

Nu är jag trött men väldigt nöjd med mig själ hemma igen.

Så här är det väl som proffsen brukar göra.

I morgon kommer jag nog att känna av muskler som jag inte trodde att jag hadde.

När det var tid för valparna att komma ut i snön så tog batteriet i kamerna slut. Men vi gör ett nytt försök i efter midag.

Kram Ulrika