Nu är det dags att uppdatera lite.
Det kommer att komma lite nytt nu fram över men i dag kommer jag att vara självisk och ägna mig helt åt helgens aktiviteter som gäller mig och Dregen.
Påskdagen var inbokad sen läng i min kalender. Dregen skulle äntligen göra ett försök på MT banan. Jag vet/viste vad jag hadde i kopplet, men skulle han visa det. Det är ju så mycket som står på spel. Man skall ju ha en bra dag på jobbet också.
Vi tar det från början.
Jag brukar inte vara närvös men jag började känna av det flera dagar innan. Kvällen innan dagen D var jag på påskmiddag hos min kusin och lyckades väl förtränga morgon dagen ganska bra där. Men när jag komm hem kunde jag inte sova. Låg hela natten och grublade. Kunde jag förberet honom mer? Han hadde ju tex inte hört skott sen han gick MHt och det var ju två år sedan. Men hur jag än tänkte så kom jag fram till att hur han än blev så blev det ju precis efter hans förutsättningar. Jag har verkligen inte varit en bra matte det senaste året. Kl 5 gick jag upp och gav honom mat. För att han inte skulle ha magen full när det var dags att gå. Väl framme rasta jag honom ordentligt efter som jag vet att han gärna behöver göra tvåan några gånger när det inte är som vanligt. Allt för att han inte skulle ha det att tänka på.
Vi skulle gå som hund nr två. Jag valde att sätt honom i bilen och gå med den första hunden för att se banan tyckte det kändes rätt. Det var en shäffer som gjorde precis det han skulle men varken mer eller mindre.
Jag jag blev inte mindre närvös.
Så var det vår tur och jag kände allas blickar i ryggen när jag kom med min collie. När vi kollat chippet och väntade på att vi skulle bli upp kallade, tog jag tag i Dregen och tittade honom i ögonen.
-Nu gör vi detta en gång för alla.
Sen tänkte jag inte så mycket mer på hela rundan, Dregen lutsade runt mig, Han kampade, lekte, skälde och tog för sig, Det var så underbart att se. När vi var färdiga och jag satt och väntade på poängen så var jag så nöjd, jag hadde kunnat åkt hem utan att höra poängen för de spelade ingen roll då.
De började med att berätta att han var godkänd och beröma mig för att jag hadde en fantastisk hund och att de aldrig sett en så bra collie mm. Gissa om jag var stolt.
De berättad om protokollet och poängen och då började det väl lite gå upp för mig att här har vi nog poäng i still med Albins. De räcker protokollet till mig och säger 465 poäng Grattis. Han måste kunna till föra rasen något. När jag tar emot protokollet och hör de orden börjar jag att skaka i hela kroppen. Vilken lycka. Hälsa uppfödaren från mig och grattulera säger den ena "domaren" Det är jag säger jag då och bara skriker och hoppar runder.
Dregen är min själsfrände och vän vilken ohörd lycka det är att få dela hans vardag.
Kram från en mycket stolt matte och uppfödare till Dregen.
Ulrika på Ullsåsaskennel.
PS Albin leder Collie ligan med sina 485poäng, Dregen kommer som god tvåa på 465poäng. DS
