tisdag 12 februari 2008

Nu är det tungt.


Flora ny född.
Hur berättar man nu detta. Det är knappt jag orkar skriva det. Men det kanske känns lättare efteråt. I går kväll när jag skulle lägga mig så började Lilla Flora att skrika jag försökte lugna henne och gav henne magmedicin efter som jag trodde att hon hadde ont i magen. Tyvärr hjälpte inte medicinen och hennes skrik fortsatte hela natten. När Niklas kom hem på morgonen var både jag och Flora helt slut. Jag ringde världens bästa Mia som gav små råd och föreslog att hon kunde ha fått ögoninflamation och det gör jätte ont på små valpar som inte öppnat ögonen ännu. Vi beslöt oss för att ta henne till vetrinären som i sin tur inte kunne finna något fel på henne. Han gav henne dock antibiotika. Detta hjälpte dock inte och i dag på efter middagen somnae hon i Niklas famn. Lilla Flora orkade inte mer, vilket när stunden kom var en lättnad för oss..

Vi känner stor sorg och oro, tankarna är många vad hände? Kommer det att hända igen? Oron är stor över att samma sak skall hända våra pojkar. De vissar dock inga teken på att må dåligt. Men det gjorde inte Flora i heller. Vi är vid deras sida hela tiden.
Sov gott lilla vän.
Matte.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Så tråkigt. Vi tänker på er. Kram Bluff med familj

Anonym sa...

Vi beklagar verkligen det inträffade och våra tankar är hos er hela tiden!!!

Många styrkekramar till världens bästa uppfödare!!!!

KRAM//Kristianstadsborna!

Anonym sa...

Vad synd på lillflickan. Pojkarna ser stora och starka ut så det ska nog gå bra för dem! Kram från Karin o Kerstin

Anonym sa...

Skittråkigt.Kämpa på!Du har styrka att komma igen. Tänk på alla fina valpar du fött upp och alla hundar och valpar du har omkring dig vilka godingar.Det kommer att gå bra fastän det känns kämpigt just nu Kram Eva

Mara sa...

Det var verkligen tråkigt. Vi håller tummarna för att pojkarna ska klara sig, men de ser så stora ut.
Många kramar
Marie

Anonym sa...

Så ledsen för er skull över valparna ni mist - måste vara fruktansvärt speciellt med tiken som skrek så länge, fy vad man är maktlös, ibland undrar man vad man håller på med... Stort grattis ändå till gossarna ni har kvar! Vi håller tummarna stenhårt! /Kram Ulrika med flock / Kennel Rowan Height's