Sorg

Månen frågade mig
- Varför gråter du
Jag svarade:
Vad skulle du ha gjort om himmlen lämnat dig





I går på dygn 64 fick vi operera ut 6 döda valpar från Daphne. Hur hemskt det var när vi förstod att älskade lilla Daphne inte skulle få ha ens en liten valp går inte att beskriva.

Natten mellan söndag och måndag låg jag och studerade Daphne som sov gott och funderade på varför inte förlosnings arbetet satte igång. Jag tempade henne och tempen låg på 38,3 hela natten. På morgonen åt hon en regäl portion och vi gick en runda i ganska raskt tempo och daphne var pigg och alert. Men efter ett par samtal med några uppfödar kolegor som haft otur med döda valpar och där tiken mått jätte bra hela tiden började jag klämma och känna på Daphne, Valparna kände jag men inga rörelse. Det hör väl till att jag berättar att jag tycker det är svårt att känna rörelse i vanliga fall också och att jag inte direkt kännt efter på Daphne innna. Det hadde liksom inte funnits på kartan att det skulle var något fel på dem ioch med att Daphne mådde bra. Men hursom hälst så fick jag en obehaglig känsla i hela kroppen och av erfarenhet så vet jag att den skall man ta på alvar.

jag ringde närmaste vet och fråga om de hadde en ultraljuds apparat och de hadde de dock en gammal sak. Jag åkte dit med Daphne och Johanna var med. Vi såg valpar men inga hjärtljud. Det blev ilfart till Malmö Djursjukhus där de också ultraljudade med en modärn fin historia. Det jag ju inerst inne redan viste bekräftades. Ingen av valparna levde. Det visade sig sedan att de varit döda en vecka.

Vad hadde hänt? Hur kunde jag missat det? Vad kunda ha hänt med Daphne om jag inte upptäckt det? Tankarna har varit och är många. Men hur jag än funderar så hadde jag inte kunnat rädda valparna och besparat Daphne denna operation. Och vad som gick fel vet vi inte men troligen någon sorts virus infektion.

Daphne är i skrivandets stund kvar på djursjukhuset. Jag väntar på att de skall ringa och berätta hur hon mår och om vi får hämta hem henne i dag eller inte. Vi längtar så efter henne men tycker det är skönt att hon är där hon kan få den bästa hjälpen.

I dag skulle vi haft valp mys och sommaren skulle varit fyld av valp bus. Så blir det inter nu. En ängel har hämtat våra efterlängtade Indian barn. Vila i frid.
Vi älskar er trots att vi inte fick träffa er.


Stort tack till daphnes fodervärdar familjen Beackström som först delade spänningen och förväntann med mig och sen även stod vid min sida i sorg, förtvivlan och maktlösheten vi nu känner. Tack även till Johanna som var med och stöttade hela dagen i går och till Ewa Svensson kennel Dagsljus för att du alltid finns, även tack till Ulrika Nykvist som berättade om sina tråkig upplevelser i samband med deras förlosningar. Tack familjen Olsson som alltid hjälper mig med Dregen. Skönt att veta att han har det gott hos er när hans matte inte riktigt räcker till. Tack alla andra för ert stöd och suport det är så underbart att veta att man inte är ensam.
Kramar i massor Ulrika