Äntligen är det över.

Hej på er.

Jag är trött men skall försöka samanfatta lite kort vad som har hänt.

Natten mellan Måndag och tisdag börjde Aylas krops temp att hoppa upp och ner. Hon var märkbart orolig hela tiden. Jag sov inte många minuter för det finns inte en valpning som är lika dan så man vet aldrig när valparna kommer. Men på morgonen var det ganska lungt och Niklas kom hem från jobbet och tog över jag körde till mitt jobb. Vi hadde telefon och SMS kontakt mins en gång i timmen och Vid 12 tiden sa niklas att hon var jätte orolig och att han trodde att det snart var dags. Ayla har haft två kullar innan på 7 och 9 valpar som hon födde lätt och sen var jätte duktig med. Så vi komm överens att Niklas skulle försök ta hand om det själv han har ju varit med några gånger nu. Kl 14 ringde han och sa att hon krystade och att det satt en valp halv vägs ute och han tyckte att det verkade som den inte kom längre. Tack vare min super arbetskamrater som genast täkte upp för mig kunde jag köra hem.

Väl hemma så hadde Niklas förlöst den första valpen som var en tik och som var ganska medtagen men vid liv. Hon hämtade sig dock efter ett litet tag och började dia. Med valpen kom det en massa grönt och det är tecken på att det kan finnas en eller flera döda valpar i tiken. Ayla började krysta igen och valp nr två var på väg. Hon fick jobba hårt och länge medans jag försöte hjälpa henne att dra i valpen och lirka men den satt jätte hårt. Det tog lång tid innan vi fick ut den och tyvärr var den död. (Det var en stor fin hane med fina vita teken.) Efter ett tag började Ayla krysta igen och det visade sig att denna valpen var lika svår att få ut samt att det fortsatte att komma en massa grönt. Detta kändes inte bra och jag kände att något verkligen var fel. Långt om länge fick vi ut valpen. Ayla var så duktig och kämpade på men tyvärr förgäves då denna valpen en fin sobel tik också var död.

Nu var jag jätte orolig och ganska snabbt började Ayla krysta igen. Det kom två blåsor med grönt vatten i och sen fortsatte hon att krysta men det kom inget. Efter ett tag ringde jag min vetrinär Per som bad mig känna efter i Ayla om jag kunde känna något.

Jag som aldrig haft problem med födslar innan kände mig väldigt osäker men gjorde som han sa och då kunde jag känna en liten valp nos. Per tyckte jag skulle avvakta lite efter som jag kunde känna den så var den ju på väg ut. Efter en kvart och massor av krystarar från Ayla märkte jag att nu börja hon bli trött och jag valpen satt där den satt. I samråd med Per valde jag att ta Ayla och Valpen i bilen och köra henne till Per. Jag ringde Johanna som genast ställde upp och följde med, jag ville ju ite vara själv i bilen om hon började föda.

Hos Per konstaterade han ganska snabt att valpen innte kom ut och det blev akut kejsarsnitt.

Det går inte att med Ord beskriva hur det kändes att se Ayal förberadas för operation. Det var väldigt jobbigt. Men när Per givit oss instruktioner om vad vi skulle gör när han fick fram valparna så satte han igång. Under hela operatione kunde vi höra Aylas hjärt ljud i en aparat det kändes tryggt och när sen valparna kom så var det brotom att få liv i dem. De var tre till antalet och två av valparna svarade direkt på våra hjälper men den tredje som hadde sutirt fast

svarade inte på några upplivnings försök. Tyvärr fick jag acepteratt att den valpen en sbel hane också var död.

Johanna och jag tog hand om valparna som levde medan Per syde i hop Ayla igen. När Ayla vaknade måde hon dåligt och hadde ont. Valparna ville hon inte se men det var inte så konstigt hon hamnade nog i ett chock tillstånd. Men när vi kom hem och hon lagt sig på en filt tog jag fram valparna till henne en och en och då vaknade moderskänslorna till liv igen.

Natten har varit jobbig valparna har skrikit mycket för att Ayla inte riktigt kunnat ta hand om dem jag har fått hjälpa till. Men vid 5 tiden i morse så lugnade det ner sig och Ayla sköter nu om dem bra de är mätta och belåtna.

Ayla mår jätte bra efter omständigheterna, hon är förstås trött och det är jag med. Så i dag blir det mycket vila som gäller.

Vi har bestämt oss för att inte gräma oss över de som dog utan glädjas över de tre som faktiskt lever och i nu läget mår bra. Vi håller all tummar vi kan för att de skall få fortsätt med det.

Stort Tack till Per som är så duktig och jag känner mig så trygg med dig. Lika stort tack till Johanna som följde med och till mina arbetskamrater Petra, Katarina ,Agneta och Pia för att ni förstår att dett är mitt liv och för att ni ställer upp.

Tack för alla telefon samtal, mail och sms mm

Kram från en trött men lycklig Ulrika

Slutet gott alting gott.